Ny stambok

Ny stambok för lipizzaner 2019

Beställ Svensk stambok över lipizzanerhästar del 2

Att föra en stambok för rasen är en viktig del av en registerförande förenings uppdrag. Stamboken är basen för allt avelsarbete i en avelsförening. Genom uppgifter som förs kan man över tid förbättra avelsarbetet och föra aveln framåt i den riktning man ställer som avelsmål. Stamboken är det som är beviset på att man dokumenterar sitt avelsarbete. Utan stambok kan man inte bedriva ett organiserat avelsarbete.

Den internationella föreningen för lipizzaner (LIF) godkänner stamböckerna för sina medlemsländer. Stambok för lipizzaner finns i alla länder som avlar lipizzaner och vill bevara rasen. Genom att föra en stambok, får man underlag för att bedöma kvalitén på de hästar som vi föder upp. Sverige är bara en kugge, men en viktig kugge, i avelsarbetet för en ras som inte är så stor i världen. Genom stamboken kan man se vilka stofamiljer som det avlas på, hålla koll så att inte stofamiljer dör ut, eftersom det på sikt äventyrar rasens fortlevnad. När man väl sätter sig och läser och studerar en stambok, så ser man vilka hästar som är släkt med varandra. Genom att studera flera länders stamböcker kan man se släktskap mellan hästar i olika länder.

Vår internationella förening (LIF) har en plan att länka samman alla stamböcker över lipizzaner i världen, för att vi ska kunna se och studera avelsarbetet. Beroende av hur stamböckerna presenteras bedömer LIF hur seriös avel landet har. Det finns flera länder som inte blivit godkända pga tvivelaktiga stamböcker och upprättande av härstamningar som saknar härledning bakåt till lipizzanerns ursprung av godkända stofamiljer och hingstlinjer. 1997 godkändes Sverige (SLF) som stamboksförande medlem för lipizzaner av LIF.

Det var då första gången vi kunde presentera vår avel internationellt genom utgivningen av det första bandet av Svensk Stambok över Lipizzanerhästar. Enligt LIF:s intentioner ska ett medlemsland presentera en stambok vart fjärde år. Det är en ganska orimlig begäran för ett land med så få hästar och liten avel som vårt men är ändå värt att nämna

Vi ska vara stolta över att få äran att föra stambok över en kulturras som lipizzanern. Vi fortsätter på en tradition som börjar i Lipica år 1580. Genom århundradena har sedan människor fortsatt idogt, i många länder, att föra traditionen vidare, avlat fram fina individer och bevarat denna barockhäst för kommande generationer. Nu är det vårt uppdrag att föra traditionen vidare och verka för att det finns lipizzaner i Sverige genom århundrade framåt. Vi älskar denna häst och det har vi gemensamt med de generationer före oss, som har avlat och kämpat. Vi ska minnas att hade inte många människor kämpat för lipizzanern under världskrigen och andra orostider, så hade vi inte haft några lipizzaner idag att lämna över till kommande generationer. Vi bedriver vad man kallar för bevarandeavel på lipizzaner, men det innebär att vi fortfarande och alltjämt strävar efter individer med hög kvalité, att forma hästar som är roliga att arbeta med och som klarar av att arbeta med oss i många år och känner glädje i samvaron med oss människor.

Från 1997 och fram till nu (drygt 20 år) har föreningen samlat ihop material över de hingstar och ston som visats och avelsvärderats vid landets avelsvärderingsgrundande sommarpremieringar och utställningar. Det finns nu tillräckligt med material för att ge ut band II. De hingstar och ston som tilldelats lägst avelsvärdeklass B (och därmed ett stamboksnummer) presenteras med varsitt uppslag i boken.

Alla deras kända och registrerade avkommor finns med i boken, såväl valacker, hingstar och ston, genom avkommelistorna. Det gäller inte de hingstar och ston som presenterades i band I av stamboken, men för dem kommer det att finnas uppdaterade avkommelistor och eventuella förändringar som exempelvis höjd avelsvärdeklass.