Årets Lipizzaner 1996
Capriole & Croupade - Victoraspannet
Svenska Lipizzanerföreningens styrelse har utsett
Victoriaspannet, Capriole och Croupade till Årets Lipizzaner 1996 med
motiveringen:
"För att under nära 20 års tid varit föredömliga representanter för
lipizzanerrasen och genom sina många framträdanden bidragit till att göra
lipizzanerhästen synlig för allmänheten"
Victoriaspannet
I samband med att kronprinsessan döptes till Victoria,
föddes en idé hos hingsthållare Josef Major. Svenska Lipizzaner Föreningen
skulle skänka ett tvåspann till prinsessan, kallat Victoriaspannet. I hovstallet
fanns ju redan en vagn uppkallad efter den tidigare drottning Victoria, som även
på drottningens tid drogs av två lipizzanerhästar.
Två föl inköptes alltså, för att utbildas till körhästar och skänkas till
prinsessan, när de var klara med sin grundutbildning. Fölen var båda efter 5451
Neapolitano XVII-2 och döptes till Neapolitano Szerena (undan sto med samma
namn) och Neapolitano Csillag (undan 706 Pluto Csillag) - den förstnämnde
uppfödd av Karl-Gustav Lindberg, Björketorp och den andre av Mona Gerhardsson,
Sätila. Båda var hingstar och födda i maj 1977. Efter avslutad inkörning och
utbildning överlämnades så hästarna under pompa och ståt till prinsessan
sommaren 1980. Lipizzanerhästarna blev härmed innevånare i hovstallet och fick
fortsätta sin utbildning till körhästar. De fick också nya namn: Capriole och
Croupade. De två lipizzanerhästarna har under årens lopp körts i officiella
sammanhang och har även fått en särskild plats i kungafamiljens hjärta, då de
varje sommar fått följa med till Solliden, sommarparadiset på Öland.
Victoriaspannet har också visat framhovarna på tävlingsbanorna tillsammans med
förre hovstallmästaren Hans Skiöldebrand. 1996 blev det sista året som Capriole
och Croupade fick sprida sin glans i hovstallet. Efter lång och trogen tjänst
har de båda lipizzanerherrarna nu fått dra sig tillbaka på Ragnar Palmérs gård
utanför Kungsbacka. Paret pensionerades tillsammans, då man var noga med att ej
skilja dem åt på ålderns höst.
Texten hämtad ur Capriole nr 1 -1997